1.

Följande personer och deras berättelser har jag, Karl-Johan Severin, fått del av, tack vare min mormors och min mammas berättelser samt egna erfarenheter som jag fått under mina 80 år på Husarö. Jag har även tagit mig friheten att skriva släktskapet till mig under de namn som är nära släkt med mig.

Erik Westerberg.

(Min morfars morfars far)

I ryssbranden i juli 1719 hade alla boningshus brunnit ned. Ett av de första husen som byggdes var ett hus där Erik Westerberg med familj bodde. Huset låg i södra änden av konfirmandgården.

Erik Westerberg lär ha varit en mångsysslare. Båtbyggare, bonde, lots mm.

Familjen levde sitt liv här på 1700-talet.

År 1793 dog Erik Westerberg och övriga familjen flyttade från Husarö. Huset övergavs. Sedan 1793 har således ingen bott i huset. Men grundstenarna är faktiskt än i dag kvar. Om man tittar noga i gräset kan man skönja hur stort huset var. Man kan även se var spisen stod, exakt vid trädet.

Erik Westerbergs barnbarn Carolina flyttade dock så småningom tillbaka till Husarö. Gifte sig med lotsen Carl Erik Jansson Öhman. Detta har inneburit att en del av dagens Husaröbor är i rakt nedstigande led släkt med Erik Westerberg.

Som exempel kan nämnas att det är inte mindre än fyra ättlingar till Erik Westerberg som konfirmerats vid konfirmationslägret på Husarö. Den senaste konfirmerades här så sent som 2020. Dessa fyra har således fått sin konfirmationsundervisning på sin anfaders lagårdsbacke.

En annan ättling till Erik Westerberg var nobelpristagare i litteratur, Thomas Tranströmer.

Johan Öhman

(Min morfars farfar)

Johan Öhman var en lotslärling som levde i början av 1800-talet. Hans farfar var den första kronolotsen i Sverige. Farfadern blev kronolots då lotsverket infördes 1740.

Johan Öhman tänkte gå i sin farfaders fotspår. Han blev lotslärling. Längre än så blev det inte. Han var säkert en mycket bra karl, men till lots räckte det inte. Han flyttade till södra Yxlan och blev bonde där.

Han fick heta Öhman eftersom han var son till en lots. Dock fick hans båda söner Carl Erik och Fredrik inte heta Öhman, de var ju inte son till någon lots. De fick bägge ta sig namnet Jansson.

Carl Erik Jansson Öhman.

(Min morfars far)

Johan Öhman och hans fru avled i mitten av 1830-talet. Carl Erik som var född 1823 och hans yngre bror Fredrik var nu knappt tonåringar.

De blev nu föräldralösa. Hela deras släkt bodde på Husarö. De flyttade då till Husarö där man tog hand om de bägge pojkarna.

Carl Erik Jansson blev sjöman så småningom. Studerade och blev till slut lots och till och med lotsförman på Husarö.

Nu hade han ju rätt att ta sig efternamnet Öhman. Och det gjorde han. Men han ville dock bevara sitt gamla efternamn, Jansson. Därför kom han att heta Carl Erik Jansson Öhman.

Carl Erik gifte sig med Erik Westerbergs sondotter, Carolina. De fick fyra barn. Två pojkar och två flickor.

En son hette Erik Gustav och den andra sonen hette Axel.

Flickorna omkom 1887. De var på väg till Blidö på ett bönemöte. Strax norr om Norrlångholm kom en kastvind och vräkte i kull segelbåten. Bägge hamnade i vattnet och drunknade.

Carl Erik dog i sin kammare 1917 i en ålder av 94 år. Huset där Carl Erik bodde finns fortfarande kvar och ligger på Björkbacken norr om konfirmandgården. Det byggdes från början på södra Yxlan men flyttades till Husarö i mitten av 1800-talet. Man kan gissa at det var det huset som från början ägdes av Johan Öhman och där Carl Erik är född.

Huset var vid Carl Eriks död bebodd förutom av honom själv, av hans son Erik Gustav Öhman och frun Wiktoria Öhman med barnen Aina och Ivar. (Min mamma och morbror). Carl Erik bodde i kammaren och övriga familjen bodde i köket.

Sina sista fyra år i livet låg han i kammaren och bestämde allt vad som skulle göras på gården. De övriga i familjen hade bara att lyda.

Vid ett tillfälle mitt i natten år 1917 hörde de hur Carl Erik andades tyngre och tyngre. Så helt plötsligt blev det tyst. Då går den nioåriga Ivar in till sin farfar. Står ett tag vid sängen. Sedan går han ut i köket och säger ”Farfar är den nu”.

Är han den, säger hans mamma. Klockan är ju mitt i natten, vi låter liket ligga i sin säng till i morgon bitti.

Morgonen därpå går Erik Gustav ut och snickrar en kista. Barnen, den elvaåriga Aina och nioåriga Ivar, börjar att göra sin döde farfar fin. De klär upp honom och tvättar honom så att han kan visas upp för de övriga husaröborna.

Sedan lägger man honom i kistan. Med öppet lock går man sedan runt med honom i byn så att alla kan se och säga farväl. Sedan går man som brukligt in i vedboden där man ställer honom. En av Husaröborna, den äldste, läser över den döde. Man sjunger en psalm. Sedan bär det iväg med kistan till Ljusterö för begravning.

Fredrik Ahlman

(Min morfars farbror)

Carl Eriks bror, Fredrik kom att bosätta sig på Skeppholm. Fredrik Jansson, som han hette satt en dag på Skeppholm och tittade ut över Husarö. Hans bror hade fått ta sig namnet Öhman för att han hade blivit lots. Men Fredrik var ju bror till en lots. Han tyckte inte att han borde ha ett son-namn. Han vill mycket hellre han ett man-namn som sin bror. På Husarö, mitt emot Skeppholm, där nu affären ligger, fanns en stor alskog. Det var så han kom på den briljanta idén att ta sig namnet Ahlman. Namnet blev godkänt av myndigheterna. Än idag finns det en stor släkt, med namnet Ahlman. De är i rakt nedstigande led släkt med Fredrik Ahlman.

Fredrik Ahlman hade en dotter som hette Emma. Hon rodde ofta ut till ön utanför Västra branterna på Husarö. Där satte hon potatis. Än idag kallas ön i folkmun för Emmas potatisgrund.

Erik Gustav Öhman

(Min morfar)

Erik Gustav Öhman, son till Carl Erik Jansson Öhman, var född 1852, blev sjöman, så småningom styrman och till sist kapten. Han var kapten på en av de första passagerarbåtarna till Husarö. Båten hette Särla. Särla var rätt lik nuvarande båten Storskär. Vi har nu kommit fram till 1880-talet.

Han körde båten på senvår, sommar och tidig höst. Den övriga delen av året var han ledig. Han ägnade nu den lediga tiden åt gården Björkbacken, som ligger norr om konfirmandgården.

På den här tiden var det ingen karl som kunde mjölka korna. Erik Gustav hade ju två systrar som kunde mjölka, så varför skulle han lära sig.

Så hände det som inte fick hände. Som tidigare nämnt drunknade hans båda systrar 1887. Det blev panik på gården. Hur skulle korna kunna mjölkas?

Så kom Erik Gustav på en lysande idé. Vid varje brygga som ångbåten Särla la till, från Stockholm till Husarö, ropade Erik Gustav med hög röst från kaptensbryggan ”Finns det något fruntimmer här som omedelbart kan komma till Husarö och bli piga och som framförallt kan mjölka”?

Så kom då Särla till Äpplarö. Där stod 19-årige Wiktoria Söderman på bryggan och tittade på kapten där han stod och skrek.

Jag kan tänka mig att bli piga på Husarö, sa hon. Men jag måste fråga mor och far först.

Hon fick tillåtelse av sina föräldrar att bli piga på Björkbacken på Husarö.

*********************************************************************************************************************

3.

Edvard Söderman

(Min mormors bror)

När Wiktoria så hastigt lämnade Äpplarö var ju saknaden stor hos hennes föräldrar och syskon.

Hennes bägge bröder Edvard och Janne fick en dag för sig att de skulle åka till Husarö för att se hur systern Wiktoria hade det.

När de kom hit upptäckte de att det inte fanns någon affär här. Detta måste vi göra något åt tyckte de. Sagt och gjort. De blev kvar på Husarö och startade Husarö Handel.

Man hade på Björkbacken år 1890 byggt en ny stuga, kubbstugan. (Det är den som Sven-Ivar Öhman bor i). Här inredde Edvard och Janne Söderman affären.

Husarös första lanthandel var därmed invigd.

Så småningom flyttade Edvard till Svartsö där han gifte sig med Sigrid Roxel. Även här startade han en affär. Svartsö första lanthandel var därmed invigd.

Efter några år var han med och startade ett politiskt parti. Kristdemokraterna. Under hela 40-talet pratade han alltid om att man skulle starta ett parti på kristlig grund. Husaröborna tyckte nog inte att man skulle blanda ihop religion med politik. Men Husaröborna hade uppenbart fel. Edvard tog kontakt med Lewi Petrus som han kände väl. Resten är historia. Partiet kom igång 1964.

Ivar Öhman

(Min morbror)

Ivar Öhman var född 1908 i april. När han föddes blev barnmorskan från Ljusterö rosenrasande. Man föder inte barn i april, skrek hon. I februari håller isen, i maj kan man ro. Men i april varken bär eller brister isen. Hur hon kom till Husarö är väl i och för sig en gåta. Det kan ha gått till så att man satte henne i en liten roddbåt som man sedan drog på isen när man kunde. När isen sprack upp var man då tvungen att hoppa i båten.

Ivar Öhmans morfar hade ett skepp- och båtbyggeri på Äpplarö. Detta med båtbyggeri tyckte Ivar verkade intressant. Han gick i lära hos sin morfar, Johan August Söderman, och lärde sig konsten.

När Ivar var drygt 20 år frågade han sin far Erik Gustav om han inte kunde starta ett båtbyggeri. Han skulle då börja med att bygga en verkstad.

Fadern sa nej. Slösa på spik var onödigt. Och sonen skulle inte duga till detta.

Ivar lät sig inte nedslås. Han byggde en rätt stor verkstad. (Den finns kvar än idag). När han skulle inviga verkstaden bjöd han in Husarös alla ungdomar till invigningsdans i verkstaden.

Så började han då bygga båtar. Verkligt fina och lättrodda roddbåtar, smäckra motorbåtar, en och annan segelbåt. Han fick ett bra ryckte om sig att göra fina båtar.

Som så mång andra på Husarö odlade Ivar tillsammans med sin fru Elsa, jordgubbar. Cirka ett-tusen liter varje dag under jordgubbstiden fick man upp.

Ivar och Elsa fick en son 1940, Sven Ivar.

Sven Ivar Öhman.

(Min kusin)

Sven Ivar är son till Ivar Öhman. Han har hela sitt liv bott i kubbstugan. Där förut affären låg och där Elsa Beskow med man hade bott på somrarna. Även Josef Öman har bott i huset.

Sven Ivar är känd för att framför allt snickra bryggor inklusive kistor till bryggor. Även trappor, hus och altaner har han med stor framgång snickrat.

Husarö Handel.

Som förut nämnts låg den första handelsboden i kubbstugan, på gården Björkbacken. Affären drevs som förut sagts av Edvard och Janne Söderman.

Så småningom flyttades affären till det hus som ligger till höger längst upp i backen om man går från ångbåtsbryggan. Affären drevs att Ingeborg och Ragnar Åkerström. Deras dotter heter Britta.

Ragnar hade många järn i elden. Han fiskade, han var bonde mm. Ingeborg kände att hon måste ha hjälp i affären. Så hon kontaktade sin syster Elsa. Elsa kom till Husarö och hjälpte sin syster.

Så kom då Elsa i kontakt med Ivar Öhman. De blev så småningom ett par. 1938 gifte de sig.

Efter några år flyttade Åkerströms från Husarö. Affären övertogs då att Hanna Nilsson. Fru till David Nilsson och farmor till Ragnar Nilsson.

Affären kom nu att ligga på Hanna och Davids gård. Numera Walters gård. Affärsbyggnaden är det hus som nu bebos att Humlan med familj.

I mitten av 40-talet överlät Hanna Nilsson affären till Ernst Severin (min pappa).

Affären låg i samma hus som då Hanna Nilsson hade den.

Till sin hjälp hade Ernst en dam som bodde i Sjöbergs hus intill affären. Hon hette fru Wall.

I augusti 1949 blev Ernst plötsligt dålig då han stod bakom disken. Han kände att han måste hem. Han satte en lapp på affärsdörren med skriften ”Kommer strax”. Sedan gick han hem där han sjönk ihop. Måste till doktorn, sa han.

Turligt nog gick det en vaxholmsbåt som han i sista stund kom med. Sedan vidare färd till Åsö sjukhus. Där konstaterades en hjärtinfarkt. Han levde ytterligare några dagar innan han avled.

Så kom nu det praktiska in. Vem skulle överta affären?

Fru Wall öppnade affären och drev den till dess man fick tag på någon ny handlare.

Folke Grandin var en mycket uppfinningsrik herre. Han brukade ha lösningen på de flesta svåra frågor. Han blev kontaktad. Hade han möjligen en idé om hur vi nu går till väga med affären. Men, sa han, Arne Österman kör ju upp varor varje dag från ångbåten till affären. Han har sin häst och hästkärra. Skulle inte han bara lassa in varorna och sedan överta det hela. Har han stått i en affär förut frågade man sig. Ingen visste. Vi kan väl alltid fråga.

Så blev han kontaktad av Folke och Aina Severin (min mamma). Arne blev positiv. Men affären ville han ha på sin egen mark. Det blev så att Arne aldrig stod i affären. Det blev hans fru Kerstin som gjorde det.

Man placerade nu affären i det som vi då kallade sjöstugan. Byggnaden finns än idag kvar. Den ligger till vänster utmed stranden ett hundratal meter sedan man passerat nuvarande affär.

1950 började Österman bygga det stora gula huset. Efter något år flyttade man in affären i källaren (där affären nu ligger).

Efter drygt tre decennier byggdes den nya affären vid ångbåtsbryggan. Där fick den ligga till dess en illvillig människa råkade sätta eld på hela rasket, så att vi blev av med affären.

Efter några år återkom affären till sin ursprungliga plats i källaren i Östermans stora hus. Innehavare blev Kerstin och Arne Östermans sonson med sambo som tog över allt. Henkan och Kattis.

*********************************************************************************************************************

5.

Henry Öhman

Henry Öhman var son till Alfred Öhman.

För missionsförbundarna på ön (och det var många) blev han en centralgestalt. Det var alltid han som ledde bönemöten i missionssalen. Den låg i det stora huset höger om backen upp från ångbåtsbryggan.

Även han var jordgubbsodlare. Han hade sina odlingar på Särsö.

Han var även skapare till en helt ny jordgubbssort. Husarögubbben. Han testade och testade och fick till slut fram en söt liten jordgubbe med en liten bit av smultron. Några möjabor kom och hjälpte honom. Som tack för hjälpen fick de några plantor med sig hem till Möja. Där började man odla Henrys husaröjordgubbar i stor skala. Man började nu att kalla sorten för Möjagubbar. En sort som finns än idag. Ytterst få vet att sorten kommer från Henry och Husarö.

Under andra världskriget kom det några militärer från Kustartilleriet i Vaxholm hem till Henry. De ville höra sig för om de inte kunde få slå upp en militärbarack och ett utsiktstorn på Henrys mark. Militärbaracken skulle sedan befolkas av värnpliktiga och officerare från Kustartilleriet. Detta ställde sig Henry positiv till.

Allt kom på plats. Baracken och utsiktstornet.

Henry blev inkallad till Vaxholms kustartilleri för beredskap. Väl i Vaxholm fick han sin placeringsorder. Man sa att man byggt en barack på en ö som heter Husarö. Där skulle han bli kock. Så blev det. Han ryckte in på egen mark och blev där kock, någon kilometer från fru och barn.

Åke Öhman

Åke Öhman är brorson till Henry Öhman.

Det stod mycket i tidningarna på 50-talet om fiskardrängen från Husarö som gjorde karriär i staten. Husaröborna var stolta över Åke.

I mycket tidiga år började han att samla på saker från Husarö. Alla är vi som då och då har överlåtit saker som vi inte tyckte vi hade användning för. Huset där han bodde med sin mamma och pappa blev snart fullt med prylar. Han behövde någonstans att placera allt som han hade.

Detta observerades att Ester Björklund. Hon var gift med Gunnar Björklund från Ingmarsö. Dessutom var hon dotter till lotsen Reynhold Sundström.

På sin gård hade man ett antal hus. Ester hade alltid haft ett gott öga till Åke. Då Gunnar och hon inte hade några egna barn tyckte hon alltid att Åke hade varit som en son för henne. Därför erbjöd hon Åke att ta ett av deras hus i besittning och i stort sett fylla det med alla prylar som fanns hemma hos Åke.

På så sätt kom Husarö lotsmuseum att se dagens ljus.

Anton Sjöberg

Anton Sjöberg var lots på 1800-talet på Husarö. Han bodde huset närmast Sundström. Han var morfar till Henry Öhman. Han var även ordförande i byalaget med titelns ålderman. Han fick därför alltid heta gamla gubben ållerman.

Kalle Sjöberg

Kalle Sjöberg var son till Anton Sjöberg. Han var Husarös sista lots och finns avbildad på tavlan vid ångbåtsbryggan. Han gick i pension 1912. Då hade Kalle inte fyllt 60 år.

Kalle Sjöberg bodde även han i det sjöbergska huset.

Ulla Lindström

I början av 1900-talet började man hyra ut övervåningen i det sjöbergska huset, En av hyresgästerna var professorskan Wohlin. Hon kom alltid till Husarö tillsammans med sin sondotter Ulla. Ulla blev ett glatt inslag på Husarö. Hon kom att ingå i ett gäng som bestod förutom av henne själv av Lisa, Kalle Sjöbergs dotter, Karin Nilsson, David Nilssons dotter, Aina, Wiktoria och Erik Gustav Öhmans dotter. Alla flickorna var ungefär lika gamla. Födda i början av 1900-talet. Ulla Wohlin tillbringade många somrar av sin barndom och ungdom på Husarö.

Så småningom gifte sig Ulla med Martin Lindström. Ulla Lindström blev så småningom minister i Tage Erlanders regering.

2.

Erik Gustav var vid det här laget förlovad med en lärarinna från Svartlöga som hette Engström. Hon dog trakiskt i cancer på 1890-talet. Det finns fortfarande brev från henne till Erik Gustav där hon skriver ”Jag har nu kommit in på sjukhuset i Eskilstuna, har fått en slags kräfta som äter på mig inifrån. Det verkar inte som att jag kan komma till Husarö till sommaren. Om jag ska vara ärlig undrar jag om jag någonsin kan komma till Husarö.” Det kunde hon inte. Hon avled strax efter det att hon skrivit brevet. Släktingar till Engström hade för några år sedan Ingmarsö krog. Anna Engström hette ägarinnan.

Wiktoria Söderman sedermera Öhman

(Min mormor)

Den 19-åria Wiktoria Söderman kom 1887 till Husarö som piga på Björkbacken. Hennes chef blev Carl Erik Jansson Öhman.

Wiktorias uppgift var nu att mjölka korna, mata hönsen, grisen och de övriga djuren. Röja sten på Långholm så att man skulle få fält att odla på. Det blev sedermera jordgubbar. Hon bar sly, högg ved, sågade ved. Klippte fåren och lagade mat så att alla på gården skulle få att äta.

Wiktoria hade arbetat sedan hon var sju år. Hennes far tyckte det var onödigt att hon skulle behöva gå i skolan. Då och då smet hon dock iväg till skolan på Äpplarö. De viktigaste ämnen var läsning, kristendomskunskap och i viss mån matematik. Wiktoria var bra på läsning. Hon hade alltid, så länge hon levde, en bok bredvid sig. Hon läste jämt. Hon kunde allt om bibeln och kristendom. Däremot matematik var det lite skralt med. En gång sa hon ”Edvard min bror säger att han har räknat ut hur många sekunder det är från Kristi födelse. Men det tror jag inte ett ögonblick på, det är ju så väldigt många sekunder, så det går väl inte att räkna ut”.

Wiktoria hade tre syskon. En syster som hette Elvira, en bror som hette Janne och en bror som hette Edvard.

Hennes arbetsuppgifter när hon var liten var framförallt att se efter sina bägge småsyskon, Elvira och Edvard. Hon hjälpte även till i hemmet med städning och matlagning.

Det var då hon sa ”Om jag får en dotter ska hon inte behöva arbeta som jag. Hon ska få gå i skolan. Sitta och väva och göra allt som ett barn tycker är roligt. Arbeta får hon väl göra när hon blir vuxen”.

Efter att Erik Gustavs fästmö dött började han så smått att snegla åt pigan på gården. De blev så ett par. 1904 gifte de sig. 1906 kom Aina och 1908 kom Ivar.

Wiktoria var djupt troende. Hon var till och med var man kallar Verbalist. Hon trodde enbart på bibeln. Allt som stod i den var helt sant. Det som hon fick höra om jordens utveckling i miljoner år var bara ogudaktigt. Darwin var bara nonsens. Av vilken anledning skapade Gud först aporna och sedan människorna?

Hon var lycklig i sin tro. Och ingen ville säga emot henne. Den tros-uppfattningen var hon dessutom inte ensam om. När missionsförsamlingen startade på Husarö missade hon inte något möte. Ibland var hon sjuk eller hade ont i benen. Då flyttade man mötet hem till henne.

Med åren kom hon att bli något av ett nav på Husarö. Alla som kom till Husarö första gången skulle besöka Wiktoria. Det var framförallt Henry Öhman som såg till att alla kom hem till Wiktoria.

Hon blev Husarö trogen. Första gången hon lämnade ön var 1936. Då hade hon hunnit bli 68 år. Andra gången var hon nästan 90 år, men då åkte hon från Husarö med helikopter till Danderyds sjukhus.

När hon lämnade Äpplarö vid 19-års ålder lämnade hon därmed alla sina syskon och vänner. Sin syster Elvira såg hon aldrig mer. Elvira åkte till Åsättra och blev piga och gifte sig så småningom med sonen på gården. Wiktoria fick ofta frågan hur det kom sig att hon inte lämnade Husarö och varför hon aldrig mer träffade sin syster svarade hon: Men vem skulle i så fall mjölka korna. Två gånger om dagen skulle jag mjölka korna, sa hon. Hur skulle jag hinna med att mellan två mjölkningar ro till Åsättra. Min syster hade även hon kor att mjölka i Åsättra. Elvira dog sedermera i barnsäng när hon födde sin yngste son. Sonen överlevde dock.

Korna hade man i ladugården på Björkbacken på vinterhalvåret. På sommarhalvåret hade man korna på Långholm. Detta var före kofärjans tid. För att komma dit traskade man först med korna på Husarö bort till Lilla Lövskär. Det var en egen ö på den tiden. (Man kunde ro i sundet). Man vadade med korna i sundet. Seden fick man dra, gå och simma över till Stora Lövskär med korna. Därefter var det samma procedur över till Kovilan. Här fick korna vila, därav namnet. Sedan sista biten var en ren simtur över till Långholm. Sedan var det tillbaka samma väg på hösten.

Elsa Beskow

1898 kom Nathanel Beskow med sin fru Elsa Beskow att hyra kubbstugan som förut hade varit affär. I det huset bor nu Sven-Ivar Öhman. Det var här som Elsa Beskow skrev några av hennes mest berömda böcker. Putte i Blåbärskogen, Hattstugan och Tomtebobarnen. Tomtebobarnens sten finns fortfarande i Sandholmsskogen. Putte lär i verkligheten vara Gustav Öhman som var bror till Henry Öhman och far till Åke Öhman.

Josef Öman

(Min morfars brorson)

Erik Gustav Öhmans bror Axel hade en son Josef Öman. Josef Öman, född 1884 på Ljusterö, Stockholms län, död 1944 i Stockholm, var en svensk målare och grafiker.

Efter att Öman studerat en tid vid Althins målarskola studerade han vid Konstakademien 1903–1909 där han även deltog i Axel Tallbergs etsningsskola.

Under sin studietid tilldelades han den 2:a medaljen 1908 och det Beskowska stipendiet 1909. Han fortsatte därefter sin utbildning genom flera studieresor till Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Wien, Tjeckoslovakien och Danmark.

Under sina studieresor besökte han olika konstskolor och var elev vid bland annat Académie Colarossi i Paris. Vid Septemberutställningen på Liljevalchs konsthall 1919 visade han en stor kollektion av landskapsmotiv. Hans konst består av porträtt, landskaps-skildringar och stadsbilder med motiv från Stockholms skärgård, Paris, Marseille, Bretagne och Normandie utförda i olja eller i form av grafik.

Josef Öman är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Josef Öman bodde hos sin farbror Erik Gustav på Björkbacken. Mycket tidigt började han intressera sig för konst. I mycket tidig ålder köpte han en kamera. Han fotograferade samtliga husaröbor. Hans fotografier finns bevarade på Husarö Lotsmuseum. En av hans målningar finns på Björkbacken.

En lite egenhet var att han tog bort bokstaven H i sitt efternamn. Alla släktingar hette och heter Öhman men han hette Öman.

Gottfrid Grandin

1918 kom familjen Grandin från Dalarna till Husarö. Familjen bestod av Hilda och Gottfrid och deras 6-årige son Folke.

Gottfrid hade fått arbete på Husarö gård som någon form av tekniker, smed allt i allo.

Dock märkte Gottfrid ganska snart att det inte fanns någon riktig arbetsplats. Hans arbetsgivare sa då att han själv måste konstruera en sådan. Sagt och gjort. Gottfrid Grandin byggde smedjan. Eller som den i folkmun kallades. Husarös mekaniska verkstad. Smedjan står på ängen vid vägen ut till Bockholm. Gottfrid arbetade många år vid och i smedjan. Familjen Grandin blev mycket uppskattade i byn och fick många vänner.

Folke Grandin

Folke var son till Hilda och Gottfrid Grandin. Han gick i skola här på Husarö. Hela sitt liv blev Folke Husarö trogen. Han skrev böcker om Husarö, ledde midsommarfirandet här i många år och tog ansgarslägren till Husarö. 1949 ordnade han att Österman fick affären då den förra affärsinnehavaren avled i hjärtinfarkt mm.

Än idag finns många ättlingar till Grandin på Husarö.

*********************************************************************************************************************